ungeherrn.blogg.se

Tankar kring…”Björnstad”- Fredrik Backman (betyg 4)

Till en början har jag svårt att bli fäst vid boken. Jag är ganska ointresserad av sport och i synnerhet av hockey. Den strama stilen ger mig heller ingen tid att få intresse för hockeyn och den stora hålan någonstans i Norrland som är så besatt av densamme. Från de första sidorna ska man förstå att det är kring denna lek med gummitrissan som allting kretsar. Det finns noll distans till detta faktum i hålan, ingen som ifrågasätter det och ingen som ens tänker att det kan finnas något annat. Var, när eller varför min initiala gäspning övergår till gryende nyfikenhet för denna besatta by vet jag inte. Bara att det händer. 

Backman är uttalat skicklig på att berätta en historia eller snarare att skriva ett manus. Faktumet att personer likväl som omgivningar och miljöer är nästan sterilt rena på beskrivningar och faktumet att mer eller mindre korta stycken varvas tätt ihop ger mig en känsla av filmmanus. Samtidigt slänger han hela tiden ut spänningskrokar, antydningar om framtiden, som om det han beskriver egentligen är en tillbakablick och en beskrivning av varför det blev som det blev. Hur man löser detta i en film vet jag inte men det fungerar väldigt effektivt i boken.

Tack vare dessa hintar vet läsaren ganska tidigt att vi rör oss mot katastrofen. Inte exakt hur och när den kommer inträffa men att den kommer är garanterat. Runt detta målas bilden upp av en håla på dekis där hockeyn och laget blir det sista halmstrået av mening och stolhet för bygden att hålla fast vid. Personliga tragedier och mänskliga tillkortakommanden radas upp och även om det här och där blinkar till av hopp är det en väldigt dyster och mörk bild som tar form. Det är nog ganska troligt att Björnstad är en tillspetsad version av ganska många små och krympande orter runt om i Sverige avseende just avfolkningen, stadens utdragna dödskamp och invånarnas nostalgiska tillbakablickar. 

Förutom att beskriva urbaniserings baksida på ett säkert träffande vis lyckas även Backman iscensätta kontexten kring våldtäkten på ett väldigt trovärdigt sätt. Med tanke på det senaste decenniets många diskussioner och debatter om detta vedervärdiga brott och om varför så få fälls för detta, så lyckas han göra det förståeligt varför offret inte genast springer till polisen, mekanismerna bakom att h-ordet genast börja hagla och hur en hel bygd så fort kan välja fel sida. 

Ibland tar Backman i för mycket när maskrosbarnen ska gestaltas och de onda papporna demoniseras. Lite mer nyans hade inte skadat. På samma sätt har jag lite svårt att köpa att precis alla på orten ska tvingas förhålla sig till hockeyn och laget. De kanske inte gör det men det är den bilden som förmedlas. Boken är synnerligen läsvärd trots dessa repor i en annars väldigt svart men välformulerad historia. Backman påstår sig vara usel på att beskriva folks utseende men han har definitivt koll på våra inre mer subtila uttrycksformer.

//Unge Herrn